LIMFÄRG
Limfärg är en enkel och välbeprövad inomhus-färg som använts i århundraden på väggar, tak och spiselmurar.
Även i dekorativt måleri har limfärg varit vanlig och är den färgtyp som i huvudsak använts vid stänk- och schablonmåleri. Som tryckfärg på tapeter användes limfärg ända in på 1950talet och används än idag inom ett visst sortiment. För, innan sandspacklet började förekomma, var det vanligt att limfärg även användes som utlämnande material på puts under tapeterna och kallades för kridering.
Limfärg kan målas på de flesta underlag som papp, makulerad juteväv, trä och puts. Limfärg som takfärg har varit vanlig ända fram till 1950-talet.
Idag har limfärg sitt främsta användningsområde vid ommålning av tidigare limfärgsmålade ytor och vid nymålning i kulturhistoriskt intressanta hus samt vid stänk- och schablonmålning.

Innehåll
Limfärg består av krita, vatten och limlösning. Limmet är färgens bindemedel och kritan dess pigment och fyllnadsmedel. Limfärg kan brytas genom att kritan delvis ersätts med kulört pigment.
Som lim kan antingen animaliskt lim, typ horn-, ben- och fisklim, eller vegetabiliskt lim som cellulosalim användas. Avkok av Caragheen (islandsmossa) har förr använts som bindemedel, framförallt vid ommålning. Limfärg med kasein som bindemedel har också förekommit. Cellulosalim blev ett vanligt alternativ först efter andra världskriget.
Egenskaper
Limfärg har en jämn, matt yta med fin lyster. Det är en billig och hälsovänlig färg som torkar snabbt. En lämpligt utförd limfärgsmålning är lätt att renovera utan att underlaget skadas, men avgörande är valet av underbehandling.
Färgen är känslig mot fukt, vilket gör den 0-lämplig it. ex. kök och badrum eller på ytor som utsätts för fett och smuts. Limfärg kan ha en tendens att krita av sig, vilket gör att den heller inte är lämplig på ytor som utsätts för nötning.
Limfärg baserad på horn- eller benlim får viss glans. Denna typ av limfärg kritar endast obetydligt och är den lämpligaste färgtypen för stöppling, men limfärg på animaliskt lim är ingen lagervara utan surnar efter en tid.
Limfärg baserad på cellulosalim kritar mycket lite och är den limfärg som är lättast att tillreda. Den surnar inte heller utan går att lagra, men blir i regel inte lika stadig som limfärg baserad på animaliskt lim, varför den lämpar sig bäst för slätstrykning.
Limfärg baserad på Caragheenmosse-avkok har sämre bindkraft än de övriga och kritar mer vid beröring. Caragheen-mossa kan idag vara svår att få tag i och är därför knappast längre aktuell ens vid ommålning.
Limfärg tillredd av kasein kritar inte och är det närmaste vattenfast.

Basrecept
Beroende på om limfärgen skall slätstrykas eller stöpplas och på vilket underlag limfärgen skall strykas är det viktigt att rätt proportioner mellan krita, lim och vatten erhålls och receptet kan därför behöva modifieras.
Små skillnader i vattenmängd kan ge stora skillnader på färgens konsistens. Vid stöppling ska färgen tillredas med något mindre vattenmängd.
För att kontrollera färgens styrka och kulör bör man måla upp ett prov och låta detta torka. Framför allt bör man se till att färgen inte blir för limstark om man använder animaliskt lim för då kan den lätt spjälka och även skada svagare underlag.
alt 1. limfärg på horn- eller benlim:
10kg krita
c:a 5 1 vatten
+ ev kulört brytpigment
limlösning: c:a 0,2 kg horn- eller benlim
+ lite vatten
alt 2. limfärg på cellulosalim:
10kg krita
c:a 5 1 vatten
+ ev kulört brytpigment
llrnlösning: ca. 0,2 kg cellulosalim (eller 0,15 kg cellulosaklister>
+ c:a 5 1 vatten
Alt 1. ger c:a 10 1 färdig färg och beräknas räcka till c:a 20 kvm. Alt 2. ger c:a 15 1 färdig färg men täcker trots detta inte fler kvm, endast vattenhalten är högre.

Limfärg | 1 | 2 | 3 |