Allmänna råd

Varje byggnad har vid sin tillkomst eller vid upprustnings- och ombyggnadsarbeten målats med tidstypiska färgställningar, material och metoder. Det räcker därför inte att välja en "traditionell" färgtyp vid ommålning av en äldre byggnad utan man måste också välja en kulör och en teknik som är historiskt och tekniskt riktig för den aktuella byggnaden. 1700- och 1800-talets sätt att använda linoljefärg, tempera och limfärg skiljer sig från 1900-talets.

Skall man måla om ett äldre hus måste man därför noga sätta sig in i vilket slutresultat man vill uppnå och anpassa material och teknik till detta.

Använd samma färgtyp och kulörer som tidigare

Vid ommålning och bättringsmålning bör man de flesta fall hålla sig till samma färgtyp som tidigare använts. Ur teknisk synpunkt är detta särskilt viktigt vid ommålning av ytor utomhus som tidigare målats med linoljefärg, slamfärg, trätjära eller kalkfärg.

Att måla över äldre färgtyper med moderna material innebär alltid en teknisk risk. Detta har många i efterhand bittert fått erfara. Nästkommande underhåll har ofta blivit ytterst komplicerat att genomföra samtidigt som en återgång till tidigare ytbehandling inte längre varit möjlig med mindre än att all färg avlägsnats. Sådana konsekvenser blir dock sällan uppenbara förrän garantitiden, som vanligen är 1 - 2 år, gått ut. Fastighetsägaren tvingas i praktiken att ensam stå för följderna. Att byta färgtyp leder även till utseendemässiga förändringar. Har tidigare målningsbehandling fungerat väl bör man undvika att bryta mot traditionen.

Vid renoveringar av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse är det särskilt viktigt att inte frångå äldre målningsbehandlingar och materialval. Syftet med vården av värdefulla äldre byggnader är att vidmakthålla dem som tydliga vittnesbörd om äldre tiders byggnadskick. Då är målningsbehandlingen en viktig faktor.
Äldre färgsättning och kulörval bör man bevara. De är i regel typiska för de epoker varur byggnaden härstammar eller under vilka den brukats. Prov på tidigare kulörer kan man i många fall återfinna genom att blottlägga äldre färglager.

Undersök hur den tidigare målningen utförts och vilka skador den har

För att kunna välja lämpliga renoveringsmetoder måste man känna till hur den befintliga målningsbehandlingen är utförd samt i vilket skick den är. Har ytorna målats om vid ett flertal tillfällen kan det även för en erfaren fackman vara svårt att med bestämdhet avgöra vilka färgtyper som tidigare använts. Antalet förekommande färgtyper har på de senaste årtiondena mångfaldigats och varianter på desamma förekommer. Förr var avgörandet lättare då det endast förekom ett begränsat antal färgtyper. Vid bedömning av måleriets tillstånd är det viktigt att klargöra skadornas omfattning och orsak. Man bör skilja skador som beror på naturligt åldrande och yttre åverkan från sådana som beror på brister i underlaget eller olämpligt färgval. Brister i underlaget och tidigare felaktigt val av färgtyp rättar man inte till genom att påföra ytterligare färgskikt.

Tvätta och bättringsmåla i första hand

Vid renovering inomhus är det inte alltid nödvändigt att genomföra hela ommålningar. Om ytorna är i gott skick frånsett begränsade skador och nedsmutsning räcker det i första hand att "tvätta för gott", dvs milt rengöra och bättra skador med befintlig färgtyp. Denna metod praktiseras idag sällan, trots att den ofta är billigare och ger mer lättrenoverat resultat än om-målning. Härmed undviker man också att utradera förnämliga prov på skickligt äldre målerihantverk. Även enklare måleri från förr uppvisar ofta en kvalitet som sällan uppnås idag vid ny- och ommålning.
Även utomhus kan bättringsmåleri vara lämpligt. Här bör man uppmärksamma att vissa byggnadsdelar förslits snabbare än andra. Söderfasader behöver målas om oftare än norrfasader, fönster och delar därav oftare än omgivande fasad osv.

Löpande underhåll

Framförallt fönster, trappor, räcken, utvändig utsmyckning, plåttak och rännor bör underhållsmålas löpande. Detta är byggnadsdelar som är hårt utsatta för väder och vind och på vilka målningen ger en direkt skyddande funktion. Väntar man alltför länge med att måla om dessa byggnadsdelar är risken stor att underlaget tar skada vilket innebär att påtvingande renoveringar både blir dyrare och mer komplicerade.
Några generella underhållscykler är svåra att uppskatta eftersom detta beror på hur pass utsatt dessa byggnadsdelar är och var i landet dessa är belägna.

Gör en arbetsbeskrivning

Inför upphandling och genomförande av måleriarbeten är det viktigt att upprätta klara ch tydliga arbetsbeskrivningar som beskriver vad som skall utföras. Färgernas bindemedel och pigment samt behandlingsmetoder behöver normalt preciseras. Saknas klara anvisningar är risken stor att utföranden med väsentligt avvikande egenskaper betraktas som likvärdiga. Även omfattningen av kontroll, antal provstrykningar i form av referensytor som anger behandlingsmetoden liksom kulörval behöver anges.

Väder och vind

Utomhusmålning i mellansverige bör ske under perioden april - september och under lämpliga väderförhållanden. I övriga delar av landet är perioden något kortare respektive längre. Inomhus kan man måla året runt förutsatt att huset är uppvärmt. Målning av trä med exempelvis linolja och tempera förutsätter att träets fukthalt är låg. Kravet på lämpliga klimatförhållanden gör att hantverkarnas arbete måste planeras. Målaren måste även samordnas med övrigbyggverksamhet så att damm, transporter etc inte äventyrar slutresultatet. Trä som ska målas måste vara torrt. Fuktkvoten i trä får ej överstiga 15% vid målningstillfället.

Spara prover

Efter avslutat arbete bör man eftersträva att bevara några ytor som inte alls behandlas för att underlätta för den eller de som skall välja lämplig renoveringsmetod nästa gång. Dessa provytor, som kan vara små och placerade på undanskymda ställen, är i praktiken den bästa dokumentationen. Även uppgifter om med vilka material renoveringen utförts med bör bevaras och dokumenteras. Vid restaurering av kulturhistoriskt värdefulla bebyggelser skall uppgifter om material, metod och färgställning lämnas i restaureringsrapporten.

Kontakta länsmuseet vid renovering av kulturhistoriska objekt

Valet av kulör, pigment och bindemedel har stor betydelse även ur ett kulturhistoriskt perspektiv. Om huset anses ha ett högt kulturhistoriskt värde samråde ske med länsmuseet om detta. Man bör även notera om t. ex. interiörmåleriet är av sådant värde att det fordrar särskilda hänsynstaganden och om speciell expertis bör anlitas. Länsmuseet/landsantikvarien kan i regel hänvisa till sakkunniga målarmästare och konservatorer inom länet eller ge andra råd och upplysningar.

Anlita professionella målare

Vid upphandling av måleriarbeten är det ofta nödvändigt att ställa krav på kompetens och begära referenser i form av utförda arbeten. Många målare är ovana användare av att arbeta traditionella måleriprodukter.
I de måleriutbildningar som genomförts de senaste åren har det traditionella måleriet fått ett mycket litet utrymme, därför är man idag tvungen att ställa särskilda krav på desom skall besiktiga det befintliga objektet samt den som skall upprätta beskrivningar och eller leda och genomföra arbetet. Det är viktigt att komma ihåg att en skriftlig information sällan kan ersätta praktiskt förmedlade kunskaper. Håll traditionen levande genom att söka stöd hos erfarna hantverkare som har kunskap om och intresse för äldre måleriteknik.