Linoljefärg Utomhus

Linoljefärg har använts för utvändig målning sedan 1700-talet. Färgen blev vanlig i samband med att timmerhusen började kläs in med träpanel. På 1800-talet blev färgen mer allmänt spridd och kom sedan att ända in på mitten av 1900-talet dominera på trähus i de fall där inte rödfärg användes. Liksom när det gäller målning inomhus har, under den tidsrymd oljefärg förekommit, förändringar skett i målningstekniken. Linoljefärg har förr använts på de flesta underlag som trä, plåt, gjutjärn, gips m.m. Idag används linoljefärg mest vid ommålning av tidigare oljefärgsmålade ytor. Linoljefärg för utomhusbruk på trä och plåt har dock fått ökad efterfrågan igen och nymålning med linoljefärg har blivit allt vanligare. Linoljefärg tillbeddes förr av målaren på arbetsplatsen. På 1930-talet började fabriksblandad linoljefärg att tillverkas, men ända in på mitten av 1950-talet förekom platstillredd färg.

Idag kan man välja mellan att köpa färdigblandad färg eller att tillreda färgen själv. Nedan förklarar vi hur man manuellt kan tillblanda sin linoljefärg.

Innehåll
Linoljefärg för utvändig målning består av kokt linolja, pigment samt lacknafta, terpentin och lite torkmedel.
Linoljan är bindemedel och ger även färgen dess glans. Pigmenten ger färgen dess kulör, täckförmåga och fyllighet. Lacknafta är förtunningsmedel. Förr förtunnades färgen med terpentin men p.g.a. allergirisk så används den ej. En mindre mängd zinkvitt bör ingå i all linoljefärg för utomhusbruk eftersom zinkvitt har mögelhämmande effekt och positivt påverkar färgens åldring. Alltför stor mängd zinkvitt gör däremot färgen spröd.

Egenskaper
Linoljefärg har god beständighet. Den har bra inträngnings- och vidhäftningsförmåga på de flesta underlag.
Färgens torrhalt är hög, dvs. den innehåller liten del flyktiga beståndsdelar, som försvinner då färgen torkat.
Färgen torkar genom oxidation med luftens syre. Genom klimatpåverkan kritar och vittrar så småningom linoljefärg. Detta är fördelaktigt vid kommande ommålningar.
Linoljefärg är jämförelsevis lätt att underhålla och avlägsna vid behov.

 

Basrecept
Det är svårt att ange exakta recept för äldre oljemåleri. Målarna tillredde färgerna efter egna erfarenheter och anpassade proportionerna linolja och terpentin till pigmentets egenskaper och till underlagets sugning. Genom att oljebehovet skiljer sig för olika pigment kan mängden linolja som åtgår för att göra en färgpasta variera. Receptet nedan avser en linoljefärg av 1 900-talstyp. För att tillverka vit linoljefärg användes framtill mitten av 1800-talet blyvitt och zinkvitt. Blyvitt är ett giftklassat pigment som idag har ersatts av en kombination av titandioxid och zinkvitt. Den blyvita linoljefärgen hade en dragning av grått. Önskar man kopiera detta kan man idag bryta färgen med hjälp av pigmentet grön umbra.

Vit linoljefärg ca 5 liter 
3,2kg linolja
6,5 kg titandioxid
2,0 kg zinkvitt
torkmedel

Man kan idag eventuellt ersätta en del av mängden titandioxid med motsvarande mängd fältspat eller bariumsulfat. Fältspat och bariumsulfat är fyllnadsmedel som användes i syfte att minska kritningen på färgen vid åldring samt minska åtgången av det dyrare pigmentet.

Pigmenterad linoljefärg
Önskas en kulörstark färg baseras färgen på det kulörta pigmentet som är aktuellt. Färgen kan sedan brytas med vitt om ljusare färg önskas. Vid ljusare kulörer utgår man från en vit färg och bryter med kulört pigment. Observera att olika pigment har olika oljebehov, ett generellt recept kan därför inte ges. Oavsett kulör bör man eftersträva en zinkvitthalt i färgen på ca 15-20 viktsprocent.


Tillredning
  1. Häll en mindre del kokt linolja i ett kärl och tillsätt pigmentet. Rör sedan tills dess pigmentet fördelats i linoljan så att en blank och smidig pasta uppstår. Använd en platt trästicka eller en elektrisk visp.
  2. Häll därefter i ytterligare linolja tills en jämn färg erhålles. Samtidigt kan eventuellt torkmedel tillsättas.
  3. Önskar man bryta färgen använder man en färgpasta av brytpigment och rör ned i färgen varpå hela färgen rörs upp ordentligt.
  4. Oljefärgen förtunnas sedan med lacknafta till grundfärg och mellanstrykningsfärg. Om färgen inte förtunnas blir den för fet och har svårt att bli helt genomtorr mellan strykningarna och risken för blåsbildning är då stor.
Grundfärg för nymålning erhålles genom att tillsätta c:a 20 - 30 viktsprocent lacknafta. Är underlaget mycket kraftigt nedbrutet bör ytterligare linolja och lacknafta tillsättas. Mellanstrykningsfärg erhålles genom att 10 -20% lacknafta tillsätts till basfärgen. Som färdigstrykningsfärg användes basfärgen oförtunnad. I dagens fabrikstillverkade linoljefärger ingår regel standolja i syfte att göra färgen smidigare och förbättra dess väderbeständighet. Även i manuellt tillredd färg kan man tillsätta 5 - 10% standolja. När man tillreder oljefärg bör man beräkna mängden av färg så att det räcker till såväl grund- som mellan- och färdigstrykning.

OBS!
Vid förtunning av linoljefärg med lacknafta får omröring ej ske med elektriskt drivna maskiner som elvisp eller borrmaskin på grund av explosionsrisk. Använd istället en trästicka vid blandning av lacknafta i oljefärg.


Applicering
Målning med linoljefärg bör ske då det är varmt och torrt ute. Fukthalten hos träet får inte vara högre än c:a 15%. Maj - augusti är bästa målningsperioden. Direkt solsken bör undvikas, då det kan ge upphov till blåsbildning p.g.a. för snabb torkning på ytan av färgen. Bäst är att följa solens gång och stryka fasader som redan varit solbelysta.
Den normala arbetsgången vid nymålning är tre strykningar: grundning, mellanstrykning, slutstrykning, men antalet strykningar vid ommålning kan variera beroende på den underliggande ytans kondition. Linoljefärg ska strykas tunt. Principen är hellre flera tunna strykningar än få tjocka. Grundfärgen skall inte ge full täckning. Om färgen stryks för tjockt kommer den att skinntorka och rynka sig.

Linoljefärg torkar långsammare än moderna färgtyper. Övermålningsbar är färgen efter c:a 3 dagar, om vädret är varmt och torrt. Färgens sammansättning vid olika kulörta pigment kan även göra att torktiden varierar. Alltför långa intervaller mellan strykningarna bör undvikas.

Till fasadytor är det lämpligt att använda rund eller oval pensel, en sk ytstrykare med en diameter på ungefär 7 cm. Dessutom behövs en sparpensel och en elementpensel för svåråtkomliga ställen.
Vid ommålning där den befintliga oljefärgen är mycket fet liksom vid nymålning på trä som är oljat med fet olja är det stor risk att det uppstår blåsor främst på sydfasader. Detta oavsett vilken färgtyp man målar med.

Nymålning
Normalbehandling:
Grundning, kittning i mindre sprickor och håligheter, mellanstrykning och slutstrykning.

Ommålning av fasader
Ett rätt sammansatt och applicerad linoljefärg har lång livslängd, c:a 15 - 20 år. Livslängden hos all målning är givetvis beroende av hur pass skyddad fasaden är för väder och vind och var i landet byggnaden är belägen. Viktigt är att inte fördröja ommålningen så att arbetet kompliceras i onödan. Ommålning behöver göras oftare på utsatta delar som fönstersnickerier, vindskivor och syd-fasader eller delar därav. Mild rengöring och bättring av skadade partier är ett utmärkt sätt att underhålla och förlänga livslängden på övrigt intakt oljefärg.

Normalbehandling:
Tvättning för ommålning, uppskrapning, pågrundning, kittning, bättring, ev. mellanstrykning, slutstrykning.
Förarbetet är viktigt. Vid ommålning måste ytorna först tvättas och spikar som krupit upp slås in.
Förr tvättades inte ytorna vid ommålning utomhus men dagens luftföroreningar gör detta nödvändigt. Fasaden kan tvättas med soda och vatten men vattentvättning med högtrycksspruta , trycktvätt, är vanligast idag. Det är viktigt att den som utför högstryckstvätt vid rengöring av fasader är väl förtrogen med tekniken så att väggkonstruktionen inte vattenskadas.

Efter tvättning borstas och skrapas all avflagnad färg bort. Luddighet och grånad på bart trä, sk blåträ, avlägsnas genom hårdskrapning och slipning. Skadat trä t.ex. rötskadat ändträ lagas med friskt trä. Kapa inte virket för snålt utan se noga till att virket är friskt vid kapningsstället.

Vid ommålning av fasader som efter skrapning endast har mindre skador på färgskiktet (c:a 10%) behöver bara skadade partier grundas. Är däremot uppemot 30 - 40% av det gamla färgskiktet skadat bör hela ytan grundas.
Mycket illa medfarna ytor bör grundas med en väl utspädd grundfärg.
Efter grundning kittas mindre sprickor med linoljekitt. Kittet skall endast läggas i springan och inte spacklas ut på träet. Förr tillverkades kitt genom att krita blandades i färgen. Kittet behöver inte torka före övermålning. Är sprickorna större än 6 mm bör de lagas i med träkilar. Därefter strykes ytorna 1- 2 ggr.

Önskar man helt avlägsna det gamla färgskiktet kan detta ske med färgborttagningsmedel. Det bör observeras att bränning inte är lämplig för amatörer utan bör överlåtas åt fackfolk och ske i samråd med den lokala
brandmyndigheten, bl.a. med hänsyn till brandrisken. På mindre ytor kan färgen tas bort med varmluftsdon, vilket är en skonsammare och mindre riskabel metod än bränning. Även då bör man emellertid vara försiktig eftersom vissa material har låg antändningstemperatur. Att sandblästra bort färg på träfasader är olämpligt då underlaget härigenom lätt skadas.

Ommålning av fönstersnickerier
Fönster behöver i regel målas om oftare än fasadytor i övrigt. Sido- och bottenstycken måste regelbundet ses över. Speciellt viktigt är det att se till att fönsterkittet är helt så att inte fukt tränger in i träet och orsakar röta.

Målningsbehandling:
Sodatvättning, uppskrapning även i kittfalsen, pågrundning, kittning av hål och sprickor, kittning av glasfals.
  • alt. 1) pågrundning av flagnade ytor, bättring, 1 strykning
  • alt. 2) grundning av hela ytan, 2 strykningar

Fönstersnickerier rengöres bäst med sodatvättning för hand. Uppskrapning ska även ske av kittfalsar och allt löst kitt avlägsnas. Blottade kittfalsar ska sedan grundas innan de kittas. Grundning förhindrar kittet från att torka ut och spricka samt ökar dess vidhäftning. Det bör observeras att även ytterbågens insida bör strykas med utomhusfärg.

Recept på linoljekitt
kokt linolja
krita
vatten

Fukta kritan med vatten och tillsätt därefter linolja. Kritan ska arbetas in i oljan så att en klibbfri och smidig massa erhålles. Alternativt kan industriellt tillverkad oljebaserat kitt användas.